Mitt i sommaren

Sommartid exploderar växtkraften. Särskilt efter mycket regn som det har varit en period just nu. Vissa växter växer så mycket under sommaren att man behöver flytta eller dela dem. Denna bild är från min egen trädgård just nu i juli. Jag har inte rensat här sedan i våras. Den enda rensning jag gjorde var tidigt på våren när jag klippte ner gamla perennstjälkar och försökte ta bort de värsta ogräsen.

Spridningsbenägna växter
De vita höga växterna längst bak är vit rallarros. Dessa sprider sig väldigt mycket men är ju fina när de blommar. Till vänster i bild syns en röd berberis. Den är självsådd med frön från fåglar. Jag hittade en pytteliten planta och satte den här och den har tagit sig fint. Jag beskär den då och då för att den inte ska ta för stor plats.
Här finns också kanadensiskt gullris som tyvärr kommer upp varje år. Jag drar bort den för att den inte ska spridas men det finns nog frön kvar i marken. En annan växt som man inte får ha är lupin, den räknas som invasiv. Den ska också bort.

Vatten till insekterna
Fatet med vatten är en gammal parabolantenn. Det rostar tyvärr och därför får det denna färg i mitten. Men på sätt och vis är det rätt snyggt när den tar upp färgen från berberisbusken.

Inramning
Utanför ytan med blommor har jag satt en liten buxbomshäck. Den består av sticklingar som jag har tagit från en buxbom som växer här i trädgården. Jag har också en ros som ska växa mot spaljén men den tar sig aldrig riktigt och jag har funderat på att sätta någon annan ros där. På andra sidan portalen växer det en clematis som brukar blomma lite senare med rosaröda små blommor. Runt omkring står det äppelträd som fanns här när vi flyttade hit. Vi har också en fantastisk honungsros som har blivit så stor att den har vält omkull det döda plommonträdet som har stöttat upp det. Jag ska såga bort det gamla plommonträdet och sätta dit ett rosstöd i trä som jag har snickrat istället.

Sysslolös?
Det finns alltid mycket att göra i en trädgård. Ibland känns det som att det är för mycket att göra. Men det är väl ungefär som att äta upp en elefant (inte för att jag någonsin skulle vilja äta upp en elefant, de är fantastiska djur) – man får ta en bit i taget.