Helt plötsligt blev jag ägare till en liten blå skåpbil. Maken hade suttit vid datorn och letat begagnade bilar i två dagar. Vi åkte och tittade på den och det blev kärlek vid första ögonkastet. Visserligen var den inte helt ung–16 år men den var ändå rätt fräsch för sin ålder. Lite bucklor, men vem har inte det? Den går inte så fort utan man får trampa gasen i botten rätt länge innan den förstår att det kanske är dags att öka lite. I uppförsbacke med släp får man förbereda sig mentalt på att den kommer att gå saktare och saktare tills den äntligen är uppe på backkrönet. Inuti är den inte särskilt stor. På en av krattorna som var väldigt lång fick vi såga av skaftet för att få in den i bilen. Min tjusiga stångsåg som jag inte ens har använt ännu lyckades vi få in via ett litet hål högt upp mellan framsätet och baksätet och som tur var finns där en liten hylla precis i takhöjd ovanför solskyddet där skaftet kunde vila. Lilla blå har AC och motorvärmare, inte helt fel under sommar- och vintertid. Bra däck finns också. Perfekt pris också… Så jag kan inte klaga egentligen.